Festival är bäst

Drog nyss upp rullgardinen för att se på soluppgången, och sprängdes nästan av suktan efter ljusshower och dansande publikmassor. Klockan är av någon anledning fyra på morgonen. Det är väl nästan exakt sex dygn sedan vi lade oss och sov i vårt hultsfredscamp för första gången, och två sedan den sista. 
 
Vill tillbaka. Klockan får gärna vara fyra för att jag varit uppe och dansat tills det blev ljust, men inte för att jag läst bloggar och sörjt morgondagen. 
 
På golvet ligger min vandrarryggsäck orörd, med liggunderlaget fastspänt och alla fack oöppnade. Håret är rent för första gången sedan jag lämnade huset i onsdags. På vänstra armen har jag två festivalarmband och ett justice-kors ritat med spritpenna, på högra armen blänger ett knytnävsstort moshpit-blåmärke argt ovanför ännu ett festivalarmband. Jag är hemma, men mitt huvud är fortfarande ute i de sigtunska skogarna (lol). 
 
Har sett så många "borta bra men hemma bäst" på twitter under dagen. Förstår inte. Festival är bäst.
Namn:
Kom ihåg uppgifter
Mail (ej synlig):

URL: