Spela i HD och fullskärm, or die.

Vad mer kan jag säga, än att den här filmen påverkat mig radikalt? Fint ord by the way, lite småcoolt.
Nåja, filmen jag pratar om är självklart Tron: Legacy! 
Börjar med att varna er för att den kan bli lite swenglish i den här recensionen. Så beware, alla nationalister och andra über-svenska filurer: Vissa saker låter bättre på engelska, så är det bara.

Först av allt måste jag säga att den här filmen är så cool! Den är inte alls den kombination av Sci-Fi, Disney och Star Wars som jag först trodde, tvärtom är det utan tvekan den coolaste filmen jag sett!
Att musiken är gjord av the electro guru's in Daft Punk, den grymma franska electro-duon som gjort "Tecnologic" och "Harder Better Faster Stronger" gör inte upplevelsen sämre direkt. Jag måste medge att handlingen inte är någon höjdare, ganska dålig faktiskt. Det som gör filmen är musiken och effekterna, samt karaktären Castor.

Castor (eller Zuse) är the awesome night club owner i filmsnutten här ovan! Definitivt inspirerad av David Bowie, det är Ziggy Stardust över allt vad Castor innebär för filmen. Hållningen, inställningen och cirkeln i pannan fanns där, det enda som fattades var ett brunt öga och en blå-röd blixt. Bowie genomsyrade hela Castor, och jag dog lite smått! 
Jag tror faktiskt jag har lite av en dream-crush på honom. Castor alltså. 

Ni vet kanske att jag är big fan of music, men jag är ganska kräsen när det gäller riktigt bra musik! Låt mig nu säga såhär: det tog ungefär 3 genom-lyssningar av albumet innan jag starrade 3 av låtarna på Spotify.
Samma ögonblick som jag hörde End of Line steg Daft Punk från "Woot, vad är Daft Punk nu igen? En maträtt? ...Nähe?" till "OMG, det är de jävligt coola killarna som gjorde musiken till Tron! SHIIIEET!"
Son of Flynn - End of Line - Derezzed

Sammanfattat: SE FILMEN ELLER LEV I OVISSHET!