Julen 2001. Jag och min familj spenderade julhelgen hos släkten i Stockholm. Min fasters man råkar vara väldigt musikintresserad och har världens skivsamling, så när jag fick en bärbar cd-spelare i julklapp satte jag direkt igång med att leta efter en skiva.

Jag minns inte särskilt mycket från just det, men kommer definitivt ihåg när jag tittade bland väldigt många skivor i deras gästrum och fastnade vid en titel: [Michael Jackson - BAD].
Trots att jag tyckte han såg "konstig" ut, eller kanske på grund av det, kunde inget hindra mig från att lyssna på skivan. Och jag var fast vid första låten.

Resten av julhelgen spenderade jag med att lyssna på Bad (som snabbt blev favoritlåten) och ligga i min säng och titta på Michaels ansikte. Minns faktiskt inte att jag lyssnade på någon annan låt än BAD över huvud taget... Har något svagt minne av Dirty Diana, but no more.

Tyvärr kommer jag inte ihåg något mer. Jag antar att jag lade tillbaka skivan i hyllan när vi åkte hem och inte lyssnade mer på honom efter det. Men någon gång mellan 2001 och 2009 frågade jag mina föräldrar om vi hade någon skiva med honom, och fick Dangerous som kassett! Jag har haft den i mitt rum sedan dess, men aldrig lyssnat på den... Förrän nu.

Morgonen den 25:e juni 2009 väcke min morsa mig och satte som vanligt på min radio. När jag hörde att Michael dött hoppade mitt hjärta över ett slag, jag var helt chockad, för Michael Jackson hade alltid funnits där även om jag inte var något stort fan av honom. Den sommaren blev min bästa och värsta hittills, för jag upptäckte Michael som person och förlorade honom samtidigt. Det är något riktigt speciellt med min kärlek till honom, och kommer förbli.

Någonstans inom mig tror jag fortfarande att jag han lever, andas samma luft som jag och lufsar omkring i sina loafers. Detta trots att jag inte borde. Det tog nästan ett år för mig att läka, komma över chocken, och detta trots att jag knappt visste vem han var innan. Stora människor gör stora avtryck.